Rasstandard Vit Herdehund:(Berger blanc suisse) Grupp 1 FCI-nummer 347 Originalstandard 2002-11-26 FCI-Standard 2002-12-18; engelska SKKs Standardkommitté 2003-10-08 Ursprungsland/ hemland: Schweiz Grupp 1, sektion 1 Den vita herdehunden går tillbaka till de hundar som i slutet av 1800-talet utgjorde grunden till schäferaveln i Tyskland. Bland dessa fanns vita hundar och hundar som var bärare av anlaget för vit färg. Den vita färgen förbjöds emellertid i Tyskland 1933. Efter förbudet försvann de vita hundarna i stort sett från Europa och de utvecklades i stället på andra håll i världen. I USA och Canada kom vita herdehundar så småningom att erkännas som en självständig ras. De första hundarna av denna ras importerades till Schweiz i början av 70-talet. Den amerikan- ske hanhunden ”Lobo”, född den 5 mars 1966, kan betraktas som rasens stamfader i Schweiz. Med dennes avkommor, och andra importerade vita herdehundar från USA och Canada ökade stammen så småningom. Rasavel har nu bedrivits i många gene- rationer och idag finns ett stort antal vita herdehundar över hela Europa. Den vita herdehunden är en kraftig, välmusklad, medelstor hund med ståndöron och kort eller lång päls, alltid med underull. Den skall vara rektangulärt byggd och ha medelgrov benstomme. Kroppen skall ge ett elegant intryck med harmoniska linjer. Kroppen skall vara måttligt rektangulär. Förhållandet kroppslängd till mankhöjd (från skulderled till sittbensknöl) skall vara 12:10. Avståndet från stopet till nostryffeln skall vara något större än avståndet från stopet till nackknölen. Den vita herdehunden skall vara livlig men inte nervös, upp- märksam och vaksam. Mot främlingar kan den ibland vara något reserverad, dock aldrig ängslig eller aggressiv. Standard för VIT HERDEHUND Huvud: Huvudet skall vara kraftigt, torrt och välskuret och stå i  naturlig proportion till kroppen. Sett ovanifrån och från sidan skall det vara kilformigt. Pannan och nosryggen skall vara parallella. Skallparti: Skallen skall vara endast lätt välvd med antydan till  mittfåra. Stop: Stopet skall vara lätt markerat men ändå tydligt. Nostryffel: Nostryffeln skall vara medelstor och helst svart, men  s.k. vinter- näsa och något ljusare nostryffel tolereras. Nosparti: Nospartiet skall vara kraftigt och måttligt långt i  förhållande till skallpartiet. Nosryggen och nospartiets underlinje skall vara raka och lätt avsmalnande mot nostryffeln. Läppar: Läpparna skall vara torra och väl åtliggande.  Läppkanterna skall vara så svarta som möjligt. Käkar/Tänder: Bettet skall vara ett kraftigt och fullständigt  saxbett, där tänderna skall vara lodrätt placerade i käken. Ögon: Ögonen skall vara medelstora, mandelformade och en aning snedställda. Ögonens färg skall vara brun till mörkbrun. Ögon- kanterna skall vara åtliggande och helst svarta. Öron: Öronen skall vara högt ansatta, parallella och framåtriktade  stånd- öron. De skall vara formade som en spetsig, upptill lätt rundad triangel. Hals: Halsen skall vara medellång och muskulös. Den skall vara har- monisk i ansättningen och får inte ha löst halsskinn. Den eleganta nacklinjen skall mjukt övergå från det måttligt högt burna huvu- det till manken. Kropp: Kroppen skall vara kraftig, muskulös och medellång. Manke: Manken skall vara markerad. Rygg: Ryggen skall vara plan och fast. Ländparti: Ländpartiet skall vara välmusklat, flankerna slanka och  strama. Kors: Korset skall vara långt och medelbrett. Från ansättningen  skall det slutta mjukt mot svansroten. Bröstkorg: Bröstkorgen skall inte vara för bred. Den skall vara  djup, mot- svara ca halva mankhöjden, och nå till armbågarna. Bröstkorgen skall vara oval och revbenen skall nå långt bakåt. Förbröstet skall vara tydligt. Underlinje: Buklinjen skall vara lätt uppdragen. Svans: Svansen skall vara buskig, sabelformad och avsmalnande mot spetsen. Den skall vara tämligen lågt ansatt och nå minst till hasleden. I stillastående skall svansen bäras hängande eller med den nedre tredjedelen lätt uppåtböjd. I rörelse skall den bäras högre men aldrig över rygglinjen. Extremiteter: Extremiteterna skall vara kraftiga, seniga och medelgrova. Framställ: Frambenen skall sedda framifrån vara raka och endast  måttligt brett ställda. Sett från sidan skall framstället vara välvinklat. Skulderblad: Skulderbladen skall vara långa och väl tillbakalagda  med god vinkling mot överarmarna. Hela skulderpartiet skall vara välmusklat. Överarm: Överarmarna skall vara tillräckligt långa med stark  muskulatur. Armbåge: Armbågarna skall ligga väl an mot kroppen. Underarm: Underarmarna skall vara långa, raka och seniga. Mellanhand: Mellanhänderna skall vara fasta och sedda från sidan  endast lätt vinklade. Framtassar: Framtassarna skall vara ovala med slutna och väl välvda  tår och fasta, svarta trampdynor. Mörka klor är önskvärt. Bakställ: Bakbenen skall sedda bakifrån vara raka och parallella,  inte för brett ställda. Sett från sidan skall bakstället vara normalt vinklat. Lår: Låren skall vara medellånga och muskulösa. Underben: Underbenen skall vara medellånga med god vinkling mot lår- benet. De skall ha stark benstomme och vara välmusklade. Has: Hasorna skall vara kraftiga och väl vinklade. Mellanfot:Mellanfötterna skall vara medellånga, raka och seniga. I ursprungslandets standard föreskrivs att sporrar skall avlägsnas. Baktassar: Baktassarna skall vara ovala, något längre än  framtassarna med slutna och väl välvda tår och fasta, svarta trampdynor. Mörka klor är önskvärt. Rörelser:Rörelserna skall vara rytmiska, regelbundna och uthålliga,  med god steglängd fram och kraftigt påskjut. I trav skall rörelserna vara vägvinnande och lätta. Hud: Huden skall ligga slätt på muskulaturen utan att bilda veck. Den skall vara mörkt pigmenterad. Päls/Pälsstruktur:Pälsen skall bestå av tjockt medellångt eller  långt täckhår som skall ligga tätt an mot kroppen. Underullen skall vara riklig och  täckhåren kraftiga och raka. Nospartiet, ansiktet, öronen och be- nens framsidor skall ha kortare päls, på nacken och benens bak- sidor skall pälsen vara något längre. Lätt vågigt täckhår är  tillåtet. Färg: Vit. Storlek/vikt: Mankhöjd: Hanhund: 60-66 cm Tik: 55-61 cm Vikt: Hanhund: ca 30-40 kg Tik: ca 25-35 kg Hundar av god typ som obetydligt avviker från storleksangivelse- rna skall ej diskvalificeras. Fel:Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i  förhål- lande till graden av avvikelse. - Svagt gulaktig eller fawnfärgad schattering på öronspetsar, rygg och svansens översida. - Fläckvis avsaknad av pigment, på nostryffel, läppar och/eller ögonkanter.